Namnsdagar har sitt ursprung i de kalendarier som kyrkan började sammanställa redan på 1100-talet, för att hålla ordning på helgonens festdagar! Den första bevarade svenska almanackan med namnsdagar gavs ut i början på 1500-talet. Under 1600-talet då almanacksutgivarna var många fanns det ingen gemensam namnlängd.* Många almanackor hade dock samma datum när det gällde firandet av katolska helgon. [1]
* En namnlängd är de namn som valts ut att finnas med i en almanacka under ett år.
Inte förrens år 1751 gavs den första svenska almanackan ut med en officiell auktoriserad namnlängd. Det var Vetenskapsakademien som gav ut almanackan, eftersom de år 1749 tilldelats privilegiumet att utge almanackor i Sverige. [1]
Under hela 1700-talets gång började man ersätta helgonnamn med svenska namn i almanackorna. År 1797 återgick man dock till det ursprungliga helgonkalenderiumet och med det så ströks även många av de svenska namn som lagts till under åren. Därefter använde man sig av samma namnlängd ända fram till 1901 års namnlängd, som föreslogs i en riksdagsmotion år 1899. [1]
Källor
[1] Namnslängdsboken (2000), s. 1-2, av Sture Allén och Bo Svensén